Expansion |
 |
1930 - 1952
1930 nådde UPS USAs östkust, när man började slå samman leveranserna för flera stora varuhus i New York City och Newark, New Jersey. Men trenderna under 1940- och 1950-talet tvingade UPS att förnya sig. Under andra världskriget fick bristen på bränsle och gummi detaljhandeln att skära ned på leveranstjänsterna och uppmana kunderna att själva bära sina paket hem. Trots det fortsatte UPS att växa.
Den trenden fortsatte efter kriget, då en stor del av befolkningen började flytta ut till förorterna, köpa bilar och handla i nya, stora shoppingcenter med gott om parkeringsplatser. Trots att UPS hade fortsatt att utvidga sina tjänster för detaljhandeln under 1930- och 1940-talet, stod det i början av 1950-talet klart att kontrakterade tjänster för detaljhandeln var en begränsad marknad. Därför började UPS chefer att leta efter nya möjligheter samtidigt som kärnverksamheten fortfarande var fokuserad på leveranser för detaljhandeln.
De beslöt att utvidga UPS tjänster genom att anskaffa “common carrier” -rättigheter att leverera paket mellan alla kunder, privata såväl som kommersiella. Beslutet gjorde att UPS nu befann sig i direkt konkurrens med USAs postverk, och på kollisionskurs med ICCs (Interstate Commerce Commission) regler. 1952 beslöt UPS att påbörja common carrier-verksamhet i städer där det var möjligt utan auktorisering av delstatliga handelskommissioner och ICC. 1953 blev Chicago första stad utanför Kalifornien där UPS erbjöd common carrier-service.
Samtidigt beslöt UPS att med lagliga medel försöka utvidga sin verksamhet i Kalifornien. Det gav upphov till en rad rättsliga tvister (inför kommissioner och domstolar) av sällan skådat slag, innan UPS lyckades få behörighet att verka i områden som var stora nog för att tillfredsställa allmänhetens växande behov av den unika tjänsten. Under de följande 30 åren ansökte UPS vid över 100 tillfällen om ytterligare behörighet för verksamheten.
|
 |
Flygtjänster |
|
1953 - 1974
Medan en del av UPS strävade efter större tillgång till marktransport, strävade en annan del efter tillgång till flygtrafik. 1929 blev UPS det första paketleveransföretaget som tillhandahöll flygservice via privatägda flygbolag. Tyvärr ledde volymbristen (som delvis orsakades av den stora depressionen) till att tjänsten avslutades samma år.
1953 återgick UPS till flygtransport och erbjöd tvådagars service till de flesta städer på öst- och västkusten. UPS paket flögs återigen i lasten på reguljärflyget. Tjänsten, som kallades UPS Blue Label Air, växte och fram till 1978 fanns den i alla stater inklusive Alaska och Hawaii.
|
|
"The Golden Link" |
|
1975 - 1980
Samtidigt som tjänsterna breddades expanderade UPS också inom nya områden. Idag är snabba, praktiska leveranstjänster tillgängliga från kust till kust och i hela världen. Men på 1950-talet begränsades UPS arbete i flera delar av landet. I vissa fall tvingades avsändarna överföra ett paket mellan flera transportföretag innan det nådde den slutgiltiga destinationen. Federalt godkännande behövdes för alla statsgränser som korsades och alla stater måste godkänna transporten av paketen inom gränserna.
Under tre decennier (1950-1970) stred UPS systematiskt för att bli godkända att sända paket fritt inom alla angränsande 48 stater. 1975 gav Interstate Commerce Commission UPS till sist rätt att börja sända paket mellan Montana och Utah och för att utöka serviceområdena i Arizona, Idaho och Nevada. UPS fick också rätt att förena tjänsterna i de här fem staterna med befintlig tjänst på Stillahavskusten och med alla stater i öster. Det ledde till att UPS blev det första paketleveransföretaget som betjänade varje adress i de 48 angränsande amerikanska delstaterna. Den här historiska konvergensen av serviceområden blev känd inom UPS som “"Golden Link".”
|
|
|
|
Sammanfattning av konto
